Skratt

Måndag innebär dagis för Felix, så även idag. När vi kom till dagis så var Edgar den första vi såg. Då började Felix med en gång att prata om att han inte vill leka med Edgar för att han inte är snäll. Felix gjorde inte något motstånd just då att gå med in genom grindarna. När vi kom in på avdelningen och fröken kom fram så sprang Felix ut genom dörren igen och var helt borta. Jag fick springa efter honom och fråga varför han reagerade så. Han sa då att han inte vill vara på dagis idag utan att han vill följa med hem igen. Det kändes inte bra i ett mammas hjärta. Anledningen till att han inte ville vara på dagis var för att han inte vill leka med Edgar. När jag hade förklarat för honom att han kan leka med de andra barnen och att han inte behöver leka med Edgar så följde han med in igen. Fröken Ulrica kom på att Felix ska få börja varje dag med att sitta och pussla ifred så kanske han börjar att trivas bättre. Det är väl det här som är en av de stora nackdelarna med bara 15 timmar, att de inte hinner att vänja sig vid den nya avdelningen förrän det är dags att gå hem igen.

Medan Felix var på dagis var jag och Nelly hemma och donade. Jag lästa saga för henne ur Felix bok "Det var det fräckaste". Nelly tyckte att det var så roligt när jag läste så hon satt och skrattade i princip hela tiden.

När klockan blev två var vi och hämtade Felix på dagis. Det hade gått jättebra idag och Felix hade varit hur lugn och fin som helst. Det trodde vi inte när jag lämnade honom i morse. Felix hade gjort två teckningar av stämplar. Den ena teckningen var med en massa F på eftersom det är hans första bokstav och på den andra hade han stämplat fyra katter och stämplat ordet katt. Det tyckte Felix var roligt att göra. Som vanligt när vi kom ut till parkeringen började Felix klättra på sin kära lyktstolpe. Det intresset har han nog ärvt efter sin pappa.

Under eftermiddagen satt vi och grejade i Felix rum. Vi använde hans magnetbokstäver och satte upp ord på hans magnettavla. Till slut hade Felix tröttnat och skulle "bada" i sitt rum igen. Undra när han ska sluta att dra ner alla sina sängkläder på golvet och dyka ner i dem.

Det finns ingen som kan få Nelly att skratta så högt som Felix. Det är fint att se deras syskonkärlek.