30 augusti 2010

Snörskor

När Felix satt där bak i bilen idag på väg till dagis trodde jag att han hade somnat, men efter en stund så sa han;
- Mamma!
- Ja, vad är det?
- Jag sitter och tänkel (tänker) lite.
- På vad då?
- Jo, jag önskal (önskar) mig en sak.
- Vad då?
- Jag önskal mig skol (skor) med snölen (snören).
- Jaha, varför då?
- Så att jag kan splinga (springa) och tlampa (trampa) på dom.

Det är tydligen nu det börjar, alltså med att se ut som de andra barnen gör. Jag har nämligen tänkt på att de "stora" killarna på den nya avdelningen har skor med snören. Nästa gång vi köper skor verkar det därför som att det blir just skor med snören. Jag som tycker att det är så praktiskt med kardborreband så att han lättare kan ta av och på skorna själv. Det känns som att det är lite tidigt att börja lära honom att knyta skor, men det kanske det inte är.

Lite senare på dagen önskade Felix sig inte snörskor längre utan en hund, som han vill mata med köttbullar heeeela tiden. Anledningen till det var att det var en film på Bolibompa där det var en flicka som tog hand om en hund som hon gav köttbullar. Vilken tur vi har som kan skylla på att pappa Ola är allergisk.

Nelly gör lite framsteg varje dag. Idag var första gången som hon skrattade högt. Bebisskratt smittar verkligen som inga andra skratt gör. Hon förgyller verkligen mina dagar när storebror är på dagis.

1 kommentar:

  1. Haha, snölskol, det är väl just att man vill undvika att trampa på snörerna, men det kanske ser roligt ut för ett barn! :)

    Jag handlade nya höstskor till Oscar i går, med kardborreband, han verkade nöjd med det än så länge! :)

    Kram Sofia

    SvaraRadera