Solberget

Vi var och firade Diana som fyllde år förra veckan. Nelly var som vanligt rädd för hunden Simphson till en början, men efter ett tag vågade hon gå fram och klappa honom själv. Hon var lite för modig och gick och klappade honom medan han åt och då morrade han lite men Nelly förstod inte vinken. Vi fick säga till henne att hon skulle låta honom vara så att han inte skulle skrämma henne så att hon skulle bli rädd för honom igen.

Efter att vi hade varit och fikat i Kareby åkte vi och åt på Kungälvsgrillen eftersom pappa Ola var sugen på pizza. Barnen fick köttbullar och var nöjda när de fick Sprite och Fanta. När vi satt där och åt kom det in en kvinna med blå jacka. Nelly pekade på henne och frågade mig vad den farmorn heter med blå jacka. Hon och Felix var på väg att fråga henne, men ingen av dem vågade. När vi gick ut och gick förbi henne en stund senare sa Felix att Nelly ville fråga henne någonting. Då mumlade Nelly fram att hon undrade vad hon hette. Kvinnan svarade snällt att hon hette Ulla och hon frågade också vad Nelly hette och då mumlade Nelly fram sitt namn. Hon kunde knappt slita sig från Ulla, men när Felix lockade med klubban som grillägarna hade gett honom fick vi med oss henne.

I fredags frågade Felix mig om jag hade sett solberget där de brukar gå på sina utflykter med dagis. När jag sa att jag inte hade varit där och frågade om han ville visa oss det i helgen såg han stolt ut och ville gärna göra det. Idag var det dags att ta uflykten dig. Vi parkerade vid dagis och Felix vägledde oss vägen fram till solberget. När vi kom fram tog Felix av sig sin ryggsäck och tog ur sitt sittunderlag och packade ur sin matsäck. Han var så söt och gjorde precis så som han brukar göra när han är där med dagis. Nelly tyckte att det var spännande att vara på en likadan utflykt som de stora barnen på Snöflingan brukar göra.

På utflykten hade jag fixat mackor och då hade jag tagit frallor ur frysen. När jag berättade för Felix att han och Ola hade bakat dem undrade Felix när de hade bakat dem. När Ola svarar att det var någon gång före jul säger Felix, "Åh fy fan vad de måste vara gamla." Vi hade svårt att hålla oss för skratt och mackorna smakade utmärkt ändå.