Kattbebis

I morse var det två glada barn som fanns här hemma. Nelly mådde bättre och Felix vaknade på rätt sida. Allt jag bad Felix om svarade han bara; "Ok, mamma!" Tänk om det alltid hade kunnat flyta på så.

Medan Felix var på dagis tränade jag och Nelly Zumba i vårt vardagsrum. Nelly satt i och för sig mest och tittade på, men hoppade lite extra i hoppgungan då det kom några rytmer som full henne i smaken.

I eftermiddags när vi hämtade Felix på dagis säger han till mig; "Mamma, idag har jag lyssnat." När jag berömmer honom för det tar det inte lång tid förrän han säger; "Eller nej, jag har inte lyssnat hela tiden. Jag
kastade snö på Edgar för att han skulle få det i sin mun. Han ville äta snö."

Innan vi åkte från dagis satt Felix och hans kompis Abbe och tittade på lilla Nelly som låg och sov i sin bilstol. När de satt där sa Felix till Abbe att han var stolt över sin syster Nelly. Det tyckte jag var en gullig kärleksförklaring.

När vi satte oss i bilen började Felix prata om att Lucas på dagis hade slagit Felix, eftersom Felix inte hade lyssnat på när Lucas hade sagt till honom. Det verkade som att Felix blev chockad över denna händelse för han förklarade så här; "Jag tappade min löst (röst) när Lucas slog mig när jag inte lyssnade på honom." Jaha, tappade du lusten då frågade jag honom då. "Nej, rrrrrösten tappade jag mamma. En röst är det som låter när man pratar!"

Felix hade målat sig som en katt på dagis idag. Han hade ett lila streck som skulle vara morrhår på båda kinderna. Felix, Ylva och Matilda brukar leka katter på dagis och då brukar Felix vara kattbebis.