Tjugo minuter

I morse när Felix kom ner så var han på gott humör. Jag gjorde bara ett misstag tydligen, för när vi satte oss och åt frukost tittar Felix lite surt på mig och säger; "Mamma, du har ju inte frågat mig hur det känns med min bula." Jag hade helt glömt av att han hade ont igår när han gick och lade sig, men tydligen gjorde det inte lika ont i dag när jag frågade honom.

Först tänkte jag att vi skulle åka till något lekland idag, men efter att ha frågat Felix vad han ville göra idag och han svarade att han bara ville vara hemma så var vi det istället. Vi var ute och gick en promenad i kylan. Först ville inte Felix vända hemåt, men som tur var stod jag på mig för strax efter att vi hade vänt ville Felix vara hemma snart eftersom han frös om kinderna. Han stod mest på åkbrädan, men när han började frysa blev det fart på honom. Då sprang han som en tok på vägen, som var väldigt hal, så man kan förstå att han ramlade på isen igår så som han springer.

Nelly sov knappt tjugo minuter  medan vi var ute och gick. När vi kom hem tänkte jag att hon skulle ligga kvar där ute och sova en stund till, men hon öppnade ögonen så snart som jag stannade vagnen. Hon fick vara vaken, även om hon inte såg ut som att hon hade sovit färdigt. När vi hade ätit lunch provade jag att lägga henne, men hon ville inte alls sova. Det kan ha varit eftersom hon hörde att jag och Felix satt utanför hennes rum och lekte med hans tågbana som hon inte ville somna.

När jag kom in till henne stod hon upp i sängen och såg mer än glad ut.

Det var bara att lyfta upp henne och låta henne vara med oss och leka, även om Felix inte uppskattade hennes pillande med tågbanan.

Felix fick ett glas som har ett långt, slingrigt sugrör i julklapp. Det dumma med det glaset är att han får inte nog av vattendrickning. Det ska bli spännande att se om man får byta lakan i morgon bitti.

Idag har Nelly slagit rekord i vakentid igen. Hon sov enbart de tjugo minuter som hon sov under promenaden. När jag gav henne ersättning vid klockan sex ikväll var hon så trött så då kunde hon inte stå emot John Blund längre. Hon somnade i min famn och gjorde inte en min när jag lade ner henne i sängen.

Så här blev tackkortet som vi skickade ut till alla som var med på Nellys dop. Det är beställt från Vistaprint och vi blev nöjda med resultatet.